Boken som sakta tar honom ut ur ostkupan

BÄCKBODA. Per-Örjan Svelander var uppstickaren
som de stora skogsbolagen var tvungna att stoppa.
Nu har han släppt en bok, Ostkupan, om de händelser
som ledde fram till hans nattskräck, som han kämpar
med än i dag

Per-Örjan Svelander växer upp i jämtländska Oviken
på 60-talet. Han är livlig, energisk, risktagande och ambitiös.
– Om andra sprang ett varv runt skogen, så sprang
jag tio, säger Per-Örjan Svelander, som redan i åttonde
klass ställdes inför ett ultimatum av föräldrarna:han fick välja mellan

idrotten och hästarna. Per-Örjan, som bodde bara 600 meter från

den 1971 invigda travbanan, funderade ett par veckor. Sedan valde
han hästarna.
– De andra mekade med mopeder. Jag sprang efter hästar.

Utväxlingen som hästar har tycker jag är fantastisk.

Per-Örjan skaffar tidigt en travhäst, Asbjörn, som spelar en

viktig del i hans fortsatta liv. I juli 1982 vinner Asbjörn nämligen

det prestigefyllda kallblodsderbyt. Förutom prispengar ger det även

en rejäl skjuts till hans nystartade skogsfirma.
– Derbyvinsten gjorde mig känd lokalt och det var i princip den som

marknadsförde oss, säger Per-Örjan och pekar på ytterligare tre faktorer

till att firman gick så bra.
Dels gav staten markägare bidrag både för att röja och restaurera skogar vid
den här tiden, samt att företaget var tidigare än andra lokala aktörer med

maskinell gallring.

Firman gick på rekordtid från noll till närmare hundra miljoner i omsättning.
Det gick bra. För bra, skulle det visa sig. En multinationell aktör hörde av

sig och bad Per-Örjan berätta om framtidsvisionerna och han var lite för

frikostig. Bara några veckor senare hade bolaget slagit undan benen för

Per-Örjans firma på den jämtländska marknaden.
– Det blev ett totalt kaos. Folk förlorade företag, hemman och sin integritet.
Men situationen slog även bokstavligen undan benen på Per-Örjan Svelander.

När han en dag vaknade efter en tupplur var underkroppen förlamad.

Med hjälp av överkroppen släpade han sig till bilen och lyckades krypköra på ettans växel och söka hjälp.
Förlamningen släppte och till slut kom läkarna fram till att han led av parasomni
– nattskräck. Det innebär att han oftast bara kan sova i 25
minuter och sedan vaknar på ett våldsamt sätt.
– För mig är det som en sax som klipper av sömnen efter 25 minuter, innan den
går över i djupsömn, säger Per-Örjan Svelander, som 2014 flyttade upp till Bäckboda efter att ha fått skogsjobb i Ragvaldsträsk. Parasomnin har han levt med i 30 års tid. Sedan 2008 har det blivit lite bättre, men det går upp och ned. Att släppa boken har hjälpt honom att bearbeta traumat.
– Det är en lättnad på något vis. Många hör av sig och tycker det är bra att jag skrivit den. Det är ju inte bara jag, utan många, som ligger under ostkupan.
Senaste åren har känts bättre, så nu har Per-Örjan orken att jobba med huset
och gårdens fem hästar.
– Hästintresset har kommit tillbaka! säger han och skiner upp.


MORGAN BOHMAN